Historia

Glasbruket efter ombyggnad 1916. En del av dessa byggnader finns fort farande kvar och används alltjämt. Foto: A. B. Ohrlander. Handkolorerat vykort.Allt börjar med Gustav Skarp som föddes 1685 i Karlskrona. Efter Skoltiden satsade han på den militära banan och blev så småningom kapten med eget kompani vid Älvsborgs regemente. Den militära karriären blev så lyckad att han 1715 blev adlad, och tog då namnet Ruthensparre. År 1729 köpte han Limmareds säteri med underlydande torp och frälse hemman i tio socknar. Efter några år insåg han att det fanns gott om råmaterial för glastillverkning, så som ved, kisel, och pottaska (lövträdsaska). År 1740 ansökte han om att få starta ett glasbruk i Limmared. I privilegiebrevet som ger honom tillstånd att starta glastillverkning står också följande: "att ett sådant glasbruk är mycket nödigt och gagneligt för hela den Landsorten, som lång, till 30 à 40 mil, är avlägsen de här i Stockholm och Skåne warande Glasbruken".

De första glasbåsarna kom från utlandet, främst från Tyskland. Exempel på utländska efternamn som förekommit på glasbruket under årens lopp är: Giöbel, Schmidt, Gauffin, Heintze, Goba, Gierling, Jentausch, Bergholz, Heyder, From, Bertling, Taubner, Braunstein och Stockhammer. Dessa glasarbetare var "rörliga" personer som ofta försvann och började en anställning på ett annat glasbruk. Efter hand lärde sig de infödda limmaredsborna att blåsa glas, och dessa arbetare blev till skillnad mot de utländska mästarna en mycket trogen arbetarstam som i mång fall arbetade hela sitt liv på glasbruket. Exempel på svenska glasarbetarnamn är: Andersson, Gustavsson, Danielsson, Oskarsson, Persson, Pettersson, Nilsson, Ekdahl, Rydin, Bredin, Lundin, Widell, Skata, Ödman, Dower, Thorén och Kind.

Cuppan från 1744 är ett av de äldsta bevarade föremålen från Limmared, gravyren är troligen utförd av Johan Wentzel Goba.Vad som tillverkades de första åren har vi inte så stor kunskap om, men glasfärgerna var vitt (ofärgad) och brungrönt glas. En supkopp från 1743 finns på Smålands muséum i Växjö, och en kuppa till en pokal med inskriptionen "Limmareds glasbruck d.24 maij Anno 1744" finns på Nordiska muséet i Stockholm. Carl von Linné gjorde 1746 sin västgötaresa, och kunde då från Göteborg rapportera: "Tekoppar från Limmare glasbruk, sågos gjorde av vitt glas, så artigt, att de icke allenast tävlade med de kinesiske till formen, utan vida övergingo dem i finhet, uthärdade hett vatten, och blevo mindre hete än andre glas". Gustav Ruthensparre avled 1749, och i bouppteckningen får vi en klar bild av vad som tillverkades och fanns i lager nio år efter starten. Som exempel kan nämnas: päronglas, drickstunnor med lock, öhlglas med och utan grepar, kongsglas, glastumlare, liusformer, isbägare, bläckhorn, apotheqare-flaskor, carafiner, pokaler med Sveriges wapn, smöraskar, ängelska vinglas.

Efter Gustav Ruthensparres bortgång tog hans hustru Anna-Magdalena Ruuth över driften av glasbruket. Hon levde till 1758, och vid hennes frånfälle tog parets barn över verksamheten. De ägare som sedan förekommit är: Carl-Gustav Grubbe, Claes-Erik Sparre, Carl Georg Sparre, Fredrik Brusewitz, Carl Brusewitz, Erik Kistner, PLM, REXAM och Ardagh.

Pressglasform till en fotskål modell Dresden.Under årens lopp har de flesta typer av glas tillverkats på Limmareds glasbruk. Allt från enkla buteljer till slipat kristallglas. Mellan dessa ytterligheter kan nämnas: fönsterglas, knappar av glas, gardinringar i glas, dricksglas, bläckhorn, saltkar, nattkärl, askkoppar apoteks och medicinglas. Under 1700- och 1800-talet tillverkades eleganta ljuskronor till flera av traktens kyrkor varav ett flertal finns kvar än idag. Man nöjde sig inte enbart med att blåsa glaset, utan det har också förekommit efterbehandling i olika former, som målning med emaljfärger, slipning, gravering och etsning. Redan 1848 började Limmareds glasbruk att tillverka pressglas. Formarna till det här var dyra att tillverka, men massproduktionen gjorde att försäljningspriset blev lågt vilket ledde till att gemene man kunde köpa vackert utformat glas. Exempel på föremål som tillverkades på detta sätt var skålar, fat, ljusstakar och glas av olika slag.

Slipad skål i överfång.Runt 1870 startade glasbruket tillverkning av servisglas i kristall. Det mesta kristallglaset slipades med facett eller olivmönster men på 1890-talet blev det högsta mode med skärslipade mönster och serviserna blev allt mer avancerade. Även graverade mönster förekom men detta var en tidsödande process så glaset blev dyrt att framställa och är därför mer ovanligt. En annan metod för att dekorera glaset var emaljmålning, det som målades var ofta blommor och växtslingor men även monogram mm. En kristallservis kunde innehålla dussintals olika delar bla. vaser, skålar, karaffer, tillbringare, saladierer, ostkupor, smöraskar, saltkar och en hel uppsättning olika dricksglas från vin till brännvinsglas. En speciell teknik som användes var överfång. Ett färgat glas-skikt lades utanpå ett ofärgat och slipades sedan. De olika glas-skikten framträdde sedan på ett effektfullt sätt. Överfångstekniken användes framförallt till större saker som vaser, urnor, skålar och karaffer.

Nya hyttan.I början av 1900-talet var den gamla trähyttan så sliten att en helt ny i sten byggdes på andra sidan vägen mot det dåvarande hyttområdet. Denna stod klar 1902 men blev snart för liten och byggdes därför ut flera gånger under de följande årtiondena. Ett nytt sliperi tillkom 1911 då kristallglastillverkningen var som störst. Efterfrågan av servisglas i kristall dalade sen mer och mer och 1935 upphörde tillverkningen. Därefter koncentrerades tillverkningen till medicin- och kem-tekniskt glas där Limmared sedan tidigare varit marknadsledande under många år.

 

Lockask designad av edvin Ollers.Förut hade glasbruksledningen formgivit glaset och många modeller hämtades från utlandet, men 1928 anställde Limmareds glasbruk för första gången en formgivare, den numera välkände Edvin Ollers för att till Stockholms-utställningen 1930 rita en serie parfym och kosmetikaglas i Art Déco-stil. Dessa blev mycket uppskattade av kritikerna men var hopplöst dyra att framställa i jämförelse med enklare förpackningar med skruvkork av bakelit. Därför kom bara ett fåtal av modellerna att serietillverkas. Ollers arbetade för Limmared under många år och designade i första hand glasförpackningar för kosmetika och livsmedelsindustrin men även en del prydnadsglas.

 

Råvarusilon i form av en apoteksflaska byggs.1948-50 genomfördes en omfattande ombyggnad och modernisering av bruket under ledning av delägaren av bruket och tillika Astras grundare Erik Kistner. Det är nu råvarusilon i form av en apoteksflaska byggs som kom att bli ett kännetecken för bruket. Munblåsning av glas försvann efterhand och 1955 slutade den sista manuella verkstaden sin verksamhet. Därefter moderniserades bruket ytterligare och nya helautomatiska maskiner köptes in, några gamla 1/2 och 3/4- automatiska maskiner fanns kvar en bit in på 60-talet då ytterligare en hytta byggdes jämte den gamla. De produkter som förekommit under senare år är läsk-, öl-, vin- och spritflaskor, konservburkar, medicinglas, och så vår tids stora succé: ABSOLUT-flaskan. Glasbruket tillverkar idag ca 1,2 miljoner flaskor och burkar om dygnet och produktionen pågår dygnet runt 365 dagar om året.

 

 Limmareds glasbruk har inte varit det enda glasbruket i trakterna. Under 1800-talets senare hälft byggde Limmareds bruk upp tre annexglasbruk runt omkring Limmared. Dessa var Bollsjö bruk i Mossebo, Strömsfors bruk och Nittorps glasbruk, alla dessa tillverkade mest enklare bruksglas och flaskor mm men även slipning av glas förekom. En anledning att bygga dessa annexbruk var att man kom nämare skogen, och fick därmed kortare transporter av veden. Samtliga dessa bruk lades ner i slutet på 1800-talet pga dålig lönsamhet. Limmared kom också att äga delar av Steninge glasbruk i Halland som startats 1873 av bla anställda från Limmared. Fredrik Brusewitz hade i praktiken det största inflytandet över bruket som mestadels producerade fönsterglas men efter hans död 1888 såldes andelarna och Limmareds intresse i det halländska bruket var därmed över.

Limmared är ett brukssamhälle, och liknar de flesta andra samhällen där en industri varit dominerande. Bruket ägde all mark, skogen, sågverket, jordbruket, affären och arbetarbostäderna. Brukspatron bestämde allt, även i arbetarnas privatliv.
För Limmareds del betydde detta att det dröjde länge innan bruket sålde mark till affärsidkare och hantverkare. Bruksledningen var rädd för att man skulle förlora många arbetare. Detta fick till följd att Limmareds samhälles expansion började utanför själva samhället. Först i början på 1900-talet sålde bruket mark till affärsidkare. En pådrivande orsak till samhällets utbyggnad var den första järnvägen i Limmared, Borås-Alvesta järnväg som byggdes 1902. Den första fackföreningen bildades inte förrän 1924, vilket var väldigt sent jämfört med övriga Sverige. I dag ingår Limmareds glasbruk i den Irländska glasförpackningskoncernen ArdaghGlass, och är också Sveriges enda kvarvarande förpackningsglasbruk.

Källor: Limmared, Bygden, Bruket, Samhället (Limmareds Hembygdsförening)
Västgöta resa 1746, Carl Linnaeus (Wahlström & Widstrand)



Föregående sida: Historia
Nästa sida: Gamla glasarbetere berättar
8 unika besökare idag, 0 just nu